Därför gör ett uppbrott så ont

Många av oss minns det första smärtsamma uppbrottet i tonåren. Det kändes som om någon slet hjärtat ur bröstet på oss.
Blir uppbrott lättare med tiden?
Kanske …
Med tiden lär vi oss att hantera besvikelsen när vi träffar någon och det tar slut. Det är inte alltid världens undergång.
Och ändå kan det kännas så, i vuxen ålder och genom hela livet.
Att göra slut med någon kan vara en av de mest smärtsamma upplevelserna i livet, oavsett om det är efter en kort och passionerad affär eller ett tioårigt äktenskap.
Varför gör det så fruktansvärt ont?
Det är fysiskt och biologiskt!
Författaren Dean Burnett förklarar hjärnforskningen bakom det i sin bok The Idiot Brain.
Han säger att människor är ”förprogrammerade” att söka och behålla monogama kärleksrelationer.
Nu kommer en del att säga emot, eftersom de själva gillar att hålla många bollar i luften.
Men för det mesta letar människor efter ”den rätta”. Vi vill bli förälskade.
Det är ett enormt rus, som att hitta en ny drog.
Och faktum är att det verkligen är som en drog! Burnett förklarar att vissa drag sätter igång drogliknande reaktioner, något vi kallar attraktion.
Kvinnor gillar skägg på män. Och män gillar kvinnors kurvor och långt hår.
Det går förstås mycket djupare än så.
Smärtan efter ett uppbrott handlar inte om att förlora någon vi har kul med, om det bara var en flört.
Uppbrott handlar om krossade hjärtan eftersom vi har knutit ett väldigt starkt känslomässigt band till en annan människa.
Att bli kär påverkar hjärnans kemi!
När förälskade människor ser bilder på den de älskar lyser insula, främre gyrus cinguli, nucleus caudatus och putamen upp.
Och vi känner alla igen den lyckliga känslan vi får när vi ser någon vi har känslor för, eller just har blivit tillsammans med.
Det handlar om dopamin och sedan oxytocin, som ofta kallas kärlekshormonet.
Visste du att en kram ger en kvinna en extra dos lyckohormoner? Det är faktiskt bra för hennes hälsa.
Så när vi är förälskade översköljs vi av lyckohormoner som är beroendeframkallande, och vi blir helt enkelt beroende.
Och om den personen sedan lämnar oss, tar han ifrån oss vår drog.
Vi får fysiska symtom!
Det är därför det känns som att hjärtat värker så mycket.
Det handlar om ett band.
Vi har just förlorat någon som vi hade kul med, delade saker med, tillbringade tid med och knöt an till.
Även om bandet var kort eller inte ens verkligt, som vid en förälskelse på avstånd eller obesvarad kärlek, kan vi gå igenom de smärtsamma känslorna av ett uppbrott om den personen försvinner ur vårt liv.
Utöver allt det är ett uppbrott en form av avvisning. Och eftersom relationen gjorde oss så lyckliga, blir det en väldigt smärtsam avvisning.
Vi öppnade oss verkligen!
Vi var ärliga och blottade vår själ.
Ny kärlek är som att hitta sin själsfrände, och du tror att du kanske ska tillbringa livet med den här fantastiska nya människan.
Så du förlorar en dröm och en verklighet som du verkligen ville ha.
Att bli avvisad betydde förr döden …
Det kan till och med vara biologiskt. För länge sedan, när vi var grottmänniskor och senare bodde i byar, kunde det innebära döden att bli avvisad av sin grupp.
Du förlorade deras gemenskap och trygghet. Du kanske förlorade din tillgång till mat och de verktyg du behövde för att överleva.
Så det var något fruktansvärt.
I dag fruktar vi fortfarande att bli avvisade som om det kunde döda oss. Det gör det inte, åtminstone inte fysiskt!
Så hanterar du ett krossat hjärta efter ett uppbrott
Så hur hanterar du alla de här känslorna och naturliga reaktionerna? Kan vi göra något åt all smärta vi känner vid ett uppbrott?
Tja, vi har en fysisk, naturlig reaktion, men så är det med mycket i livet.
Vi kan ändå välja hur vi hanterar känslorna. Ingen kommer att säga åt dig att ”bita ihop och gå vidare”, tror jag, eftersom vi alla förstår hur jobbigt det är.
Det är okej att sörja.
Även om relationen bara varade i två veckor gör det fortfarande ont.
Det verkar inte rationellt, men som vi nu har sett hänger det ihop med vår biologi och hjärnans kemi.
Har du någon gång gått miste om en möjlighet eller något du trodde att du skulle få? Det gör väldigt ont, trots att du bara hade ett hopp, och det är allt du förlorar.
Så ge dig själv lite tid att erkänna att du har förlorat något och behöver tid att läka.
Vänd dig till dina vänner, och när du orkar, försök komma ut och göra något.
Tiden läker alla sår, sägs det. Och efter de flesta uppbrott stämmer det.
Det är ingen ”liten sak” att gå igenom, men folk tar sig faktiskt igenom det och kommer ut på andra sidan, där de kan vara lyckliga och söka kärlek igen.
Förhoppningsvis hjälper det dig att veta det, och att förstå varför uppbrott är så svåra, så att du tar dig igenom de jobbiga perioderna och ut på andra sidan.




